80-årskalaset den 3 september 2005 blev en fullträff i alla avseenden!

Stig Danielsson, en av HTK:s galjonsfigurer under många år, kontaktade styrelsen i slutet av förra året och påminde om att klubben skulle fylla 80 år 2005. Det vore väl något att fira? Frågan togs upp vid ett styrelsemöte i december 2004 och där beslutades att utse en kommitté som skulle planera ett eventuellt firande. Keijo Raisio tog på sig uppdraget att försöka att få ihop en grupp, som var villig att jobba med detta.

Stig var naturligtvis självskriven och var inte svår att övertala. Även HTK:s nuvarande ordföranden Ulf Fredriksson var självskriven. Det historiska perspektivet tillfördes genom att veteranerna Erik Larsson och Sten Bertilsson tillfrågades. Dessa kompletterades också med Christer Axelsson.

Så var kommittén bildad och träffades vid ett första planeringsmöte den 19 januari 2005. Då blev det "brainstorming" och tankar, frågor och förslag flödade. Hur skulle ett jubileum kunna utformas? Datum? Lokal? Mat och dryck? Underhållning? Jubileumsskrift? Vilka skulle inbjudas? Ekonomi?

Styrelsen hade i sina direktiv tydligt uttalat att arrangemanget skulle vara självfinansierat så att klubbens ekonomi inte skulle påverkas. Det gällde alltså att göra festen så billig som möjligt och att få så stora intäkter som möjligt, så att firandet ändå skulle bli av hög klass - värdigt en 80-åring!

Det första planeringsmötet hade angett riktlinjerna och arbetet kunde påbörjas. Sammanlagt blev det sju planeringsmöten, innan allt stod klart och var förankrat åt alla håll.

Då hade festkommittén också utan större svårigheter lyckats få sponsorer till arrangemanget. Dessa var: Jussi Taipaleenmäki, Stora Enso Hylte AB, Hylte Kommun, Konsum Hyltebruk, Ljudcenter AUDIO VIDEO, Lyft AB, SISU samt Astrid & Håkan Blommegård.

Vägen mot målet var enligt jubileumskommittén en rolig resa med många trevliga kontakter och många skratt kring minnen från klubbens historia. Erik och Sten firade också sina 80-årsdagar under året och berättade många minnen från HTK:s tidiga år. En del av dessa minnen, annan historik och bilder sammanställdes till en jubileumsskrift, som delades ut i samband med festen. Innehållet finns också här på hemsidan.

Som tur är finns det också andra minnesgoda personer på det lokala planet. Vi bokade in Gösta Eriksson, som gav oss många goda skratt, både kring tennisminnen och andra idrottsliga händelser i Hyltebruk och Halland genom åren.

En annan av klubbens eldsjälar på 70- och 80-talet, Claes-Göran Nordén, var inbjuden och bjöd på ett personligt kåseri som kan läsas i sin helhet längre ner på denna sida.

Som lite kuriosa i sammanhanget kan nämnas att av de tilltänkta och tillfrågade föredragshållarna var tennisoraklet Björn Hellberg. Han var på sin tid en tuff motståndare i matcher mellan HTK och Laholms TK. Dessvärre tvingades han tacka nej pga  TV-inspelning av en ny omgång av "På Spåret", annars hade han gärna ställt upp.

Dragspelaren Åke Andersson var med på ”noterna” hela kvällen och stoppade in rätt musik och text vid rätt tidpunkt.

Vi hade, tack vare den tennisintresserade rydöbon Göte Jarreby - hedersordförande i Hallands Tennisförbund, fått vetskap om att vi var berättigade till utmärkelser både från Hallands Idrottsförbund, Hallands Tennisförbund och Svenska Tennisförbundet. Vid en högtidlig ceremoni under jubileumsfesten förrättades Göte utdelningen av diplom, standar och plaketter av olika slag både till klubben och till enskilda medlemmar. Följande medlemmar belönades för förtjänstfullt styrelsearbete: Kjell-Olof Nilsson, Ulf Fredriksson, Sten Bertilsson, Erik Larsson, Johan Gustavsson och Reijo Taipaleenmäki.

De 40 festdeltagarna belönades med en trevlig kväll och mycket tennisnostalgi. God mat och hög stämning kom alla till del. Alla bjöd på sig själva under kvällen och bidrog till att jubileumsfesten blev den strålande succé som vi hoppats på.

Även ekonomiskt blev arrangemanget en framgång och ett mindre överskott kommer att stärka klubbkassan och därmed HTK:s tennisverksamhet framöver.

Ett stort TACK till Er ALLA - Deltagare och arrangörer - Ingen nämnd och ingen glömd!

HTK / Styrelsen

Hyltebruks Tennisklubbs 80-årsjubileum den 3 september 2005
Kåseri av Claes Nordén

Åren går fort och det har onekligen varit omsättning och föryngring av medlemmar i HTK sedan min tid. Det är väl därför nödvändigt att först säga att jag heter Claes Nordén och att jag levde i denna kommun från 1960 till 1997. Jag bodde i samhället till 1986 och arbetade fram till 1992 som inköpare på Hylte AB, Samt har verkat en och annan timme i den här föreningen. Nu vet ni det! Jag har blivit ombedd att berätta minnen från min tid i HTK, och då från en synnerligen intensiv period, från vilken jag har så otroligt många och fina minnen. Tidsmässigt handlar det främst om perioden 1970 till 1985.

Jag började annars själv att spela tennis i rehabiliteringssyfte efter en fotbollsskada redan 1961 På den tiden var dominanterna i HTK namn som Arne Harrysson, Ingemar Davidsson, Harald Nilsson och Erik Larsson. Klubben skördade genom dessa herrar icke föraktliga framgångar såväl i seriespel som vid andra tävlingar. Redan på den tiden var Sten Bertilsson en av eldsjälarna med grusbanornas bästa för ögonen. Själv deltog jag med liv och lust i det halländska seriespelet, men en obotlig läggning för s k "gummiarm" grusade mestadels mina segrar. Juniortennisen förde vid den tidpunkten en tynande tillvaro, även om vissa framgångar nåddes av t ex bröderna Bertil och Lennart Andersson. Efterhängsna skador från fotboll och ishockey gjorde emellertid att jag kom att ägna allt mer tid åt tennisen.

Under början av 1970-talet visade det sig att de båda ivrigt motionsspelande herrarna Leif Bogren och Bernt Simonsson var fäder till vardera två söner, alla utrustade med sällsynt stor talang och intresse för tennis. Det var ungefär vid den tidpunkten som jag kom in i juniorkommittén och genomgick mina tränarutbildningar. Med Stefan och Hans Simonsson samt Peter och Magnus Bogren, inleddes en period där HTK kom att dominera juniortennisen både på distrikts- och nationell nivå. Det fanns JDM-tävlingar där HTK tog hem rubbet i pojkklasserna. Stefan och Hans dominerade SM-tävlingar och Kalle Anka Cup. De blev ju också sedermera topplacerade på juniorernas världsranking, och det skulle ju som bekant komma ännu mer. Trots sin höga klass hade dom konkurrens hemma av Peter och Magnus, som ibland gav de berömda Simonsson-bröderna på nöten. Det säger en del om hur hög standard vi hade på våra juniorer. Många ögonbryn höjdes självklart i förvåning över att denna lilla landsortsklubb kunde fostra så framgångsrika spelare. Hur kunde det bli så? Man kan försöka att analysera så här:

Det var ynglingar födda med extrem talang, som också hade en aldrig sinande träningsflit. Dessutom var de födda av "rätta" s k "idrottsföräldrar", som var ivriga påhejare och medhjälpare. Sist, men inte minst och kanske t o m avgörande, var de aktiva i en klubb där det under denna period utvecklades en målsättning att försöka stötta talangerna maximalt. Klubben leddes under dessa år av olika ordföranden såsom Birger Fehrm, Valter Kornfeldt och Sven Steffner. Alla hade en välvillig inställning till den förändring som skedde, d v s att flytta över tyngdpunkten från den tidigare motionsspelande seniorverksamheten till en målinriktad satsning på juniorverksamhet. Det påstås att jag själv i någon mån bidrog till att driva dessa idéer.

Som alla vet har ju lokalproblemet alltid varit klubbens stora dilemma. Inte utomhus, där vi disponerat våra utmärkta grusbanor efter egen planering, men inomhus, där vi alltid fått stå tillbaka för lagidrotter och andra "individrikare" idrotter. Vi som arbetade med juniorerna minns väl alla hur man "vaktade" i gamla hallen och oftast med några minuters varsel snodde till sig någon extra träningstimme, tidig eller sen. För oss som då jobbade i juniorkommittén var det tennis i huvudet 7 dagar i veckan, dygnet runt tycktes det.

Vi var besatta av "Borgvågen" och givetvis sporrade våra duktiga ungdomars framgångar. Vi tyckte ju att dom var duktiga redan tidigt, men fattade faktiskt inte hur bra dom egentligen var. Ett exempel på detta var när Hasse Simonsson anmäldes till sitt första JSM för 12-åringar i Stockholm. Pappa Bernt menade att han kunde vara med för att lära, att se hur bra övriga Sverige var. Det slutade med att Hans vann alla matcherna i överlägsen stil. En motsvarighet kom sedan när "andravågen" med Mikael Nordén och Anneli Örnstedt kom fram. Jag minns när vi 1983 med viss spänning och lite tvekan anmälde Anneli till JSM inomhus i Malmö, också för 12-åringar. Hon vann hela tävlingen helt oseedad! Ett annat exempel på hur bra dom unga var vid den tiden är väl det faktum att Mikael Norden vann KM i herrsingel utomhus vid 12 års ålder och blev klubbens yngste singelmästare någonsin. Ingen skall inbilla sig att det var en lätt resa då han hade att passera klubbens "meste" mästare Arne Harrysson i semi och den ursinnigt kämpande Bernt Simonsson i en tvåtimmars rysare i finalen. Så bra var alltså ungdomarna faktiskt vid den här tiden. Andra duktiga ungdomar, inte att förglömmas, var bl a Stefan Andersson, som delade sin tid mellan tennis och fotboll mycket framgångsrikt, samt Ulf Fredriksson och bröderna Magnus och Anders Hejll. När det gällde våra främsta juniorers utveckling så är det ett namn som är absolut synonymt med deras stora framgångar, Karl-Erik Einerth. Res dej upp, Kalle! Så utomordentligt roligt att du finns här idag! Under flera år arbetade du som anställd tränare hos oss och mycket framgångsrikt, framförallt med att få ungdomarna att förstå betydelsen av att träna seriöst. Du var noga med hög kvalité på träningspassen och du fick dem att förstå betydelsen av den fysiska delen av träningen. Alla vet det och ingen kan förneka det faktum, att utan ditt inspirerande arbete hade dom inte nått dessa framgångar. Stort tack Kalle! Du är tveklöst en del av den tidens historia inom HTK.

För att återgå till inomhusträningen så minns jag hur jag för egen del tvingades att försöka rationalisera träningen med de ungdomar som jag själv arbetade med. Oftast hade vi bara en timme att tillgå, med andra verksamheter före och efter. Var det tre som skulle träna brukade jag, för att spara tid, samla dom en halvtimme före, för uppvärmning, t ex i omklädningsrummet. Sen var vi på hugget, nätet skulle upp på max 2 minuter. Då var det 58 minuter kvar. Varje minut är som bekant 60 sekunder och varje sekund skulle användas effektivt. "Två-mot-en-spel" kan ta död på den bäste på kort tid om viljan är rätt. Vi hade 50 bollar igång som en kulspruteeld. Full koncentration var anbefallt. Avbrott för vattendrickning bestämde jag - 60 sekunder och sen snabbt igång igen. Det går att bli bra och att få ut mycket av en timme om man är effektiv.

Detta var absolut inget försök att ta åt mig äran för några framgångar, utan bara ett försök att belysa hur vi tvingades att jobba.

Men verkligheten kom även ikapp oss i HTK. Vi blev för små för att orka med att utveckla Stefan och Hans mot världseliten, inte minst ekonomiskt. Dom flyttade till SALK i Stockholm för att maximera träning och tävling, ett helt naturligt beslut som för oss alla kändes rätt. Hur som helst var det en härlig tid och givetvis var vi i HTK malliga över de otroliga framgångar som våra klubbfostrade ungdomar nådde. Hans Simonsson vann Franska Mästerskapen i dubbel med Anders Järryd, och de båda var också ett säkert par i Davis Cup. Stefan Simonsson, slog bl a Adriano Panatta i dennes egen lejonkula, Foro Italico i Rom. 1994 vann Anneli Örnstedt NAlA, det amerikanska collegemästerskapet i singel, en sällsynt tung titel. Hon var då rankad 1:a i USA. Mikael Nordén hade 5 fina år som collegespelare i USA. Som lagkapten vann han med sitt West Valley College den californiska ligan.

När man blickar tillbaka så är det några händelser som sitter särskilt väl i minnet. Vid HTK:s 50-årsjubileum 1975 beslöt vi oss för att satsa stort och ordnade en tävling i Örnahallen. Huvudsponsor var ANJO, så turneringen fick namnet ANJO CUP. Vi bjöd in några av de då främsta namnen av svenska senioreliten till en 2-dagarstävling "alla mot alla". Deltagarna var Tenny Svensson, Birger Andersson, Rolf Norberg, Per Jemsby samt vår egen supertalang, den då 15-årige Stefan Simonsson. Vi hade bestämt att lägga en filtmatta över det glashala trägolvet i Örnahallen, men där fick vi verkligen problem. Det visade sig nämligen, att mattan levererades i 4 stora rullar som var 10 meter långa och det fanns ingen öppning in till hallen där vi kunde få in dem. Vi tvingades baxa de jättelika rullarna med minimala marginaler genom entrén, över läktaren och ut på golvet. Självklart fick vi ta dem tillbaka samma väg efter tävlingen! Ett hiskeligt jobb! Men en fin tävling blev det inför fullsatta läktare. Tenny Svensson spelade tävling i USA, men blev lämpligt utslagen i lagom tid för att hinna hem. Han hämtades ståndsmässigt vid flygplatsen i Göteborg av Brukets direktionsvagn och kördes i ilfart till Örnahallen i Hyltebruk.

Trött efter resan föll han dock i söndagsfinalen mot Birger Andersson, på den tiden kallad "Bragd-Birger" efter sina osannolika insatser i det svenska Davis Cup-laget. Birger Andersson var förresten en i sanning märklig man. En oförglömlig episod inträffade vid den bankett som vi för ett stort antal inbjudna ordnade på lördagskvällen. Iförd en två nummer för liten kostym grep sig Birger med synnerligen god aptit an förrätten som bestod av en skaldjurssallad. Jag minns hur han, till omgivningens förvåning, tog för sig tre gånger och jag glömmer aldrig hans ansiktsuttryck när varmrätten sedermera bars in. "Oj då! Får vi mer mat?" utbrast han med en lätt rapning.

En annan av hans berömda och oslagbara kommentarer kom under en av hans matcher. Det uppstod diskussion om en boll som enligt Birger var utanför linjen på hans sida. Linjedomaren förklarade dock för Birger att han inte hade sett nedslaget, varpå Birger med hög röst förklarade för huvuddomaren det synnerligen olyckliga i att välja en linjedomare med grava synproblem. "Håll med om att det är synd om den stackaren!", menade Birger " Sitta där och inte kunna se!"

Hur som helst så fick ANJO CUP en efterföljare. Dock inte med senioreliten, vilket visade sig svårt att arrangera, utan med det bästa av den svenska junioreliten som då höll världsklass. Namn som Kent Karlsson, Jonas Svensson, Christer Allgård och Smålandsstenars duktige Peter Svensson var några av deltagarna. Tävlingen gick två gånger, 1982 med Peter Svensson som segrare och 1983 då Jonas Svensson vann. HTK:s Mikael Nordén stod för det lokala inslaget och fick vara nöjd med att ha pressat slutsegraren 1982 Peter Svensson till ett stenhårt tie-break. I Hyltebruk arrangerades också en rad ungdomsmatcher, bl a en landskapsmatch för 13-åringar mellan Halland och Småland. I Smålandslaget ingick bl a den sedermera inte helt okände Stefan Edberg.

En annan sak som finns starkt i minnet från dessa tider var den s.k "Trettondagsturneringen", ibland även kallad för "Chokladturneringen" p g a av prisernas karaktär. Den spelades som namnet anger under Trettonhelgen i Gamla Hallen, och gör väl kanske så fortfarande? Den spelades i form av en dubbelturnering, där man först seedade alla deltagarna och sedan satte ihop paren enligt modellen "bäst med sämst", om uttrycket tillåts. Om väggarna i Gamla Hallen kunde tala skulle dom berätta om många dråpliga dueller som fick spelare att vråla, antingen av förtjusning eller förtvivlan, och de vanligtvis många åskådarna att vrida sej av skratt längs väggarna.

Ja, det är många minnen som värmer, när man tänker tillbaka på de år som jag hade glädjen att få arbeta i HTK, t ex somrarnas tennisskolor med ett myller av smågrabbar på banorna. Det var en glädje att få arbeta med dessa. Suveräna medhjälpare hade jag också vid den tiden i form av Björn Persson och Stig Danielsson. Alla blir inte världsstjärnor, men man kan som bekant ha roligt med tennis långt in på ålderns höst. Flera av deltagarna här i kväll är underbara bevis på detta.

Nu är jag en gammal HTK:are i förskingringen, men minnena kan ingen ta ifrån mej. Det var mycket arbete, för vilket man fick både ris och ros. Men glädjen att få arbeta med ungdomar och i en positiv förening är en stor och uppskattad belöning. Tack alla tennisvänner för dessa minnen och lycka till med Hyltebruks Tennisklubb i framtiden.

Claes Nordén
 

tillbaka